Efter viss inledande förvirring i dimman som innebar att man tappat 10 % av gruppen redan innan avfärd från Eslöv, så var vi ett glatt gäng som sammanstrålade i Hässleholm för uppfärd till Värnamoskogarna.
Vi stannade till hos Lars Dufwa i Osby för en kort fikarast. Styrkta fortsatte vi färden i rask takt genom ett soligt höstlandskap mot Bor och mötesplatsen med vår guide för helgen, Roland Junerup från Värnamo-kretsen.
Efter en lyckad sammankoppling av grupp och guide fortsatte färden upp till Värnamo-kretsens slåtteräng i Rusarbo Naturreservat. Vår guide gjorde en engagerad insats för att förmedla ett intryck av vad ängen kan erbjuda då den på grund av tidpunkten på året inte själv kunde visa upp sin bästa stass. Efter rundvandring och intressant guidning var tanken att vi skulle avnjut en välförtjänt lunch i det gröna. Då hördes en bekymrad kommentar från färdledaren ”Undrar om kycklingen är tinad?, Nä, det är den inte, vad gör vi?” Efter ett snabbt rådslag gjordes en utryckning till guidens mikrovågsugn i hemmet och därmed var lunchen räddad.
På den fortsatta färden mot slutmålet Kittlakull vid Store Mosse besöktes en intressant äldre gård, Moens gård, där engagerade personer lade ner tid och energi för att bevara äldre byggnadstraditioner och teknik. Vidare hanns med att besöka ett område där man restaurerat en invallad sjövik och fått tillbaka vattenspegeln och ett av Södras mindre virkesupplag för lagring av ”Gudrun-timmer”. Upplaget innehöll ”bara” 21 lavar av 4 meters höjd och ca 600 meter längd.
En lång dag närmade sig en seg punkt när vi till slut nådde fram till Store mosse. Efter installation på vandrarhemmet och en fika så gav vi oss ändå på att utforska närområdet.
Först studerades naturens självläkningsförmåga i det område som brann tidigare i sommar och efter en kort promenad här gav vi oss ut på själva mossen. Kvinnorna i sällskapet valde att göra en lite kortare promenad medan männen gav sig ut på en längre runda som sträckte sig över en av fastmarksöarna som finns i mossen och längs en av ”rocknarna”, flygsandsåsarna, som sträcker sig över myr-/mosskomplexet. Vi som gick den längre rundan fick en verkligt stämningsfull promenad då solen, efter ca halva sträckan, försvann under horisonten och en nästan full månskiva steg upp i den andra kanten. Efter en lång, intressant och motionsfylld dag avslutades det hela i verkligt upprymd stämning över en trerätters middag vår utmärkta färdledare förberett.
På söndagen ägnades ett par timmar åt de utställningar man iordningställt på Store Mosse Naturum, fortfarande under engagerad guidning av Roland. Då alla var nöjda med det naturumet kunde erbjuda avnjöts en delikat lunch på en mycket trevlig rastplats i änden av en mindra vandringsslinga, Wiebecksleden, i närområdet. Besöket på Store Mosse avslutades med en tur längs en handikappled ut till Svartgölen, en av de mindre sjöarna, inom området. På vägen kunde vi såväl äta blåbär som studera rundsileshår och storsileshår. Vi passade även på att kolla faunan i gölen lite grand.
Efter en underbar utfärd under kunnig ledning i ett strålande höstväder avtackades såväl lokalguide som färdledare och sedan vidtog hemfärd åter till Skåne.
Lars-Olov Strand
slutet av maj nästa år. De som varit med nu har företräde, sen är andra medlemmar varmt välkomna till de platser som är kvar. Jag återkommer om detta på vårkanten.
